Alltid lika uppskattat att vara mamma.
När mamman kommer till dagis möts hon av ett glatt barn.
Och ett till. Och ett till. Och ett till. Ja, så gott som alla kvarvarande barn. Förutom sitt eget.
- Hej Lisolas mamma! Är det din cykel? Varför har du mössa? Vad ska ni göra? Ska ni gå hem nu?
I sandlådan sitter Lisola och totalignorerar sin mamma.
-- Hej älskling! Är det bra?
Utan att titta på mamman svarar Lisola argt
- Min pappa skulle hämta mig!
-- Jag vet, men han måste jobba.
Äntligen ögonkontakt i alla fall.
- Ska han jobba över?
-- Ja.
- Då ska min Nettan hämta mig!
Okej. Någon annan? Någon som skulle uppskatta den här mamman?
Dagens höjdpunkt
Mamman och Busan släpper det vi har för händerna, skruvar upp radion i köket till max och dansar runt och sjunger.
Kalasets fe, mammans ängel
Ett kalas hos en dagiskompis.
Ett kalas där inga föräldrar får vara med.
Ett kalas där man ska vara utklädd. Och Busan är fiiiinast. Mamman är opartisk.
Påväg till kalaset berättar Busan
- S bor vid kondoriet! Man kan köpa bakelser där.
Och mamman är så lättrörd nu för tiden. Blir tårögd av att se Busan där. Iklädd egenutvald kostym, en mycket rosa fe-kreation. Så framåt, så glad, så social, och plötsligt så stor. Blink, blink, blink.
Små tecken som inte alla ser
- Titta, det är precis som mina! Busan tittar ner i gatan.
-- Vaddå?
- Titta, det är precis som i mitt namn! Busan pekar ner i gatan.
Mamman är så trög.
-- Vaddå?
- Men mamma, det är samma bokstav som i mitt namn!
Mamman tittar ner i gatan. Vaddå? Men så ser även hon, gatstenarna i vinkel. Och visst ser det ut som L. L som i finaste, smartaste och mest uppmärksamma Lisola.
Till och med irriterad är Busan sötast
- Men snälla nån kudden, sluta bråka med mig!
För att Bus hälsat på morfar?
Eller ja, mamman sitter och Busan klättrar omkring, samtidigt som hon högt och tydligt förgyller sina medresenärers resa med en liten sång, vilken består av en textrad som upprepas om och om igen.
- Pensio, pensio, pensionääääär!
Om mamman skulle byta namn
- Mamma, den här katten heter Ellie. Jag heter också Ellie. Och du...
Lisola pekar på mamman
- ...du, du får heta flamingo!
Gener från bästkusten
- Titta mamma, en stjärna! Och där är en till, och en till. Görmånga stjärnor!
Jodå. Och på Lisolas bokmärke är det ingen fisk, utan en fesk. Japp.
Älskad
-- Jag vet det jag.
Bra, då har budskapet gått fram.
Återkommande
-- Rymdskepp? Nä, det tror jag väl inte, varför undrar du det?
- För att jag väntar på dem.
-- Gör du?
- Ja, men jag ska inte flyga med dem den här gången.
Banan är Busans favoritfrukt
- Bananas i pyjamas...
-- Sjunger du bananer i pyjamas?
Busan skrattar
- Ja, men det är tokigt, man kan ju inte ha bananer i pyjamasen mamma!
Japp, Busan hänger med i nyheterna.
-- Då får du ha på dig luvan i alla fall.
- Näe!
-- Jo, annars kan du bli sjuk, få ont i öronen eller bli förkyld.
- Jaa, man kan få svininfluensan!
Mörkt
- Mamma, varför cyklar vi till dagis mitt i natten?
Akta grönsak!
- NÄE! Du är en tokfrans mamma!
Dagis i skogen
- Mamma, idag har vi varit i skogen. I Lambergsskogen. Vi gick dit. Det var jättelångt. Vi gick förbi slottsparken och vattentornet. Vi hade äpple med oss, nä det var banan. Vi lekte i skogen. Och sprang iväg själva. Vi hittade en död mus. En skogsmus. Vargen hade tagit den. Den hade ätit upp två ben. Och det var bara tre ben kvar. Han kunde inte gå. Han var död. Fröken grävde en grop. Vi begravde den. Och så sjöng vi.
"Bä, bä, vita lamm, gick på restaurang, vet ni vad han gjorde, kissa under bordet, sen kom polisen och gjorde värsta fisen."
Mamman tänker. Det var en orginell begravningssång, kanske kan lätta upp.
Hur man väcker och får upp mamman ur sängen på en sekund.
Och det gjorde det. Flera gånger. På flera ställen.
Fram på förmiddagen kände sig Busan lite bättre. Vi låg i sängen o pratade.
- När jag kommer till dagis ska jag berätta att jag kräktes på golvet!
Sedan kom värmen. Liten febervarm Busa, som bara vill ligga nära, nära.
Mamman o Busan ligger fortfarande kvar i mammans säng, vilar och lyssnar på väl valda låtar av Busan på Spotify.
Men ingen tramsig Spindelman
Avsked inför helgen.
Morgon.
Mamman står i dagistamburen, Busan har bråttom in till lek och stoj.
- Hej då skruttunge, ha det så bra på dagis idag!
Lisola stannar i steget, vänder sig om i dörröppningen, ler som bara Busan kan.
-- Jag älskar dig mamma!
Och så är hon borta.
Mamman står kvar ett par sekunder, blinkar lite extra och ler.
Ren och skär lycka.
Långt in i hjärtat dit bara Busan når.
Rim o ramsor.
-- Kalle kamel har fyra pucklar, kalle kamel har en puckle...
-- Kalle for till stan för en lus, koka soppa på en loppa...
Men dagen sötaste måste ändå vara när Bus sjunger och dansar till honky tonky.
Så gulligt.
-- Och vi skakar lite grann...
Inte fastspänd
- Mamma, jag är avspänd!
