Livet med Lisola

Vi åker buss. Busan sitter stilla i mammans knä och tittar ut.
- Mamma, jag vet inte om det här är på riktigt
-- Vaddå?
- Jag vet inte om det är på riktigt!
-- Vilket menar du?
- Jag vet inte om världen finns på riktigt. Tänk om vi bara är på låtsas, som fantasimänniskor.
-- Det tror jag inte, vi lever ju, kan se och känna varandra.
- Men mamma, jag vet faktiskt inte om jag tror på att det här är på riktigt.