Lucianerver

Idag vaknade Lisola tio minuter innan väckarklockan.
- Mamma det är faktiskt morgon nu!
Sedan låg hon i halvmörkret och tittade med stora ögon på sin trötta mamma.
- Tänk om de går luciatåget utan mig?
-- Men älskling, dagis har inte ens öppnat än.
- Nu måste vi gå upp!

Under tiden vi gjorde oss i ordning fick mamman höra den dansande granen sjunga "We wish you a merry christmas" tjugo gånger. Minst. Utan överdrift.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0