Livet med Lisola

Innan kusinens ankomst skuttar Busan omkring och berättar för Karin
-- Idag kommer Alice, idag kommer Alice, idag kommer Alice!
- Är det Alice från underlandet? frågar Karin.
Busan tittar oförstående på henne och svarar
-- Näe, Alice från Göteborg!

Busan håller handen mot örat och låtsaspratar i telefon;
-- Pappa, du får komma och hämta mig nu, mamma är på ett förfärligt humör!

Till sitt försvar vill mamman dock säga att hon inte alls var på ett förfärligt humör, hon hade bara sagt till Busan på skarpen, vilket inte alls var populärt.

Jag vaknar och går upp innan Lisola. Jag står o grejar i köket, Lisola kommer tassandes, jag hoppar till och säger;
-Oj, vad du skrämde mig!
Sätter Lisola på diskbänken, hon tittar på medan jag grejar, plötsligt pruttar hon högt, skrattar och säger;
-- Nu skrämde jag dig igen!

Lisola sitter på badrumsgolvet, hon tittar på mig;
-- Snart kommer Busan
- Men du är ju här?
-- Nej, jag är Lisola.
Okej, läskigt.

Fredag morgon, gör oss i ordning för att komma iväg till dagis och jobb.
-- Mamma, titta inte på mig nu, jag ska överraska med att ta på mig skorna!

Lisola ropar inifrån sin säng (för femtioelfte gången).
-- Kom nu genast mamma! Kom, jag vill berätta en sak!
Mamman kommer, rensar ännu en gång leksaker ur sängen, bäddar om, stoppar om.
-Ja? Vad var det du ville berätta?
-- Att jag inte vill sova!

Vi är ute i solsken.
Busan tar min hand;
-- Kom mamma ska du få se mjukisblomman.
Mjukisblomman visar sig vara en överblommad maskros, och Busan lär sig fort hur kul det är att blåsa mjukisblommor.

Busan har blivit bra på vad djurens ungar heter, hon kan både föl och kalv och kulting och valp.
När vi idag gått igenom alla djur vi kunde komma på, frågar Bus;
-- Vad heter mormors barn?

Busan ville envisas med att läsa en bok samtidigt som hon skulle äta kvällsmat
-- Morfar gör så, han läser tidningen när han äter frukost!

Som tidigare sagts så är ju Busans favoritsång Krokodilsången, den sjungs om och om igen, flera gånger om dagen.
Så här går texten;

"Nyss så mötte jag en krokodil, som körde runt i en bil,
han var så tjock och fet och blåste i trumpet,
men bilen var för trång och svansen var för lång
så den fick ligga på ett litet flak där bak"

Idag när vi var påväg hem från affären sjöng Busan högt och tydligt på den här sången, men hon gjorde om texten lite;
" Nyss så mötte jag en mamma som körde runt i en bil,
hon var så tjock o fet...
.... men bilen var för trång och snippan var för lång...

-- Vad sa du? Undrade mamman som trodde hon hört fel. Men Bus sjöng samma sak högt och tydligt igen.
Då kunde inte mamman låta bli att fråga om Busan kunde sjunga om pappa, och joodå;
"...bilen var för trång och snoppen var för lång..."

Det här tyckte mamman var fantastiskt roligt, insiktsfullt och kreativt

Idag när jag var på biblioteket träffade jag både en haj och en kanin.

När vi cyklade hemåt idag frågade jag som vanligt  Busan vad hon ätit på dagis idag, och Busan berättade;
-- Det var sådan där seg höna.
- Va? Neej?
-- Jo, det var det! Den var svår att skära. Potatis och seg höna var det till mat idag.

Oj, oj, mamman skrattade så mycket att hon var tvungen att stanna och hoppa av cykeln.

Då jag städade ville Lisola hela tiden busa, och tog än det ena, än det andra av det jag behövde och sprang iväg.
- Näe den här skurken får vi nog sätta i finkan, skojade jag och satte Lisola i soffan med kuddar runt omkring.
Strax efteråt kommer Lisola springande och ropar;
-- Tjuven har snutit från limpan!

På senaste tiden kommer det så många härliga uttryck från Lisola, som exempel;
-- Aldrig i livet!
-- Nähä du mamma!
-- Mamma är dum!
-- Det är jag som bestämmer!!

Lisola har senaste dagarna sjungt väldigt mycket på Krokodilsången, -ni vet han som kör runt i en bil.
Hon kan den helt utantill, och efter att ha sjungt den för tionde gången idag meddelade hon,
-- Det är min favoritsång!