Livet med Lisola

Med något snöstormsliknande utanför har vi hållt oss inomhus hela dagen.
Busan har verkligen imponerat med tålamod och finmotorik då hon med stor koncentration pärlade både ett halsband och ett armband helt själv. 
Busan tyckte att det var jättekul och var klart nöjd. :-)

Efter att jag läst godnattsaga och ska resa mig ur Busans säng drar hon tag i mig o säger;
--Mamma måste få kärlek!
Busan pussar mig på båda kinderna, sådana där många snabba pussar utan att ta bort läpparna emellan.
Sedan tar hon sin lilla hand och lägger något osynligt i min hand
--Ett hjärta till mamma, öppna det!

Underbara, underbara unge! Vad får du allt ifrån?
Du skulle bara veta hur löjligt glad o varm du gör din mamma!

Så gott som dagligen förundras jag över detta barn, och att jag hade turen att få henne till mig.

Nu har vi utan resultat letat igenom alla sångböcker vi har, för att Busan vill sjunga "mamma Badduu" och var säker på att den fanns i en sångbok.
Vem/ vad är mamma Badduu undrar den här mamman...?

Lisola konstaterar;
--Mamma jag har fortfarande vitt hår!
- Ja, och vad har mamma för hårfärg då?
--Brun!
- Och pappa?
--Pappa har inget hår! Han har bara skägg.

Jag och Lisola busar omkring, jag fångar henne och pussar henne över hela huvudet,
- Mamma, du pussar mig med kärlek!

Busan förkunnar;
- Jästen väger hundra grader!

I lördags bestämde, och inhandlade vi, för att baka bullar på söndagen
Busan första fråga när hon vaknade strax innan åtta på söndagsmorgon var;
-- Ska vi baka bullar nu?
Mamman var väldigt trött och låg kvar i sängen medan Busan gick o kollade på Nalle Puh en stund. Sedan kom Busan tillbaka och frågade;
-- Mamma ska vi baka bullar nu?
- Nä, vi måste äta frukost först.
-- Okej.
Busan går ut i köket och dukar fram hela frukosten på köksbordet: bröd, smör, ost, juice, mjölk, Oboy, smörkniv, osthyvel och skedar.
Söta söta Bus!
Under frukosten konstaterar Busan att hon vill ha sitt muffinsförkläde på sig när hon bakar.
När vi ätit klart vill Busan ringa till mormor. Vi ringer och pratar lite, medans jag pratar börjar Busan plocka fram margarin, och mandelmassa och mjöl.
När telefonsamtalet är slut säger jag;
- Mormor tyckte att du var duktig som hade dukat fram frukost idag.
Busan svarar;
-- Mormor e stolt över mig då!
- Jaa älskling, det e hon!
-- Pappa e också stolt.
- Klart att han e!

Vi plockar bort frukosten, men Busan tramsar och ska plocka ut massa saker ur skafferiet istället.
- Nä, vi får plocka undan nu om vi ska komma igång med bakandet.
Busan svarar;
-- Ja, nu får vi skärpa till oss!

Busan klättrar över soffan, ner bakom, klämmer sig förbi fram igen, upp på pallen, hoppar ner, springer till andra änden, klättrar upp igen, kryper över, och om, och om, och om igen.
- En sådan liten apa jag har fått! säger mamman
Busan stannar upp mitt i klättringen vänder sig om och tittar på mig
-- Jag är ingen apa! Jag heter Lisola!

Busan tittar i brevinkastet
-- Mamma, kommer den där fladdermusen, tigerfladder idag?

Förklaring:
Härom kvällen
(måste varit i tisdags och sedan dess har Bus varit hos pappa, så vi har inte pratat om det, men ändå var det det första hon frågade om när vi kom hem idag)
satt vi o kollade på nätet och skrev in på WWF att vi skulle bli tigerfaddrar (skänka 100:-/mån för att hjälpa världens tigrar).
Det skulle då skickas hem information och en liten mjukistiger.
Men som sagt, än ingen tigerfladder med posten.

Imorse när Busans halsduk skulle kläs på såg jag att den var trasig.
-Oj, är din halsduk trasig!
--Ja, Malin(dagisfröken) säger att det är en mask som gjort isönder den!
Det tar en stund innan mamman kopplar...
-Aha! Nej, man säger att det gått en maska när det gått isönder så här.
-- Jag vill inte att masken ska äta på min halsduk!!

Här cyklas det i alla väder, lite snö hindrar inte.
Idag när vi cyklade hem trummade Busan mig på rumpan samtidigt som hon högt och tydligt sjöng en egenkomponerad sång "Avlopp, avlopp, aaaaaavlopp avlopp!"

Promenerar hemåt, en mamma och en Busa, liten vantklädd hand i min. Busan säger;
-- Mamma, vi är ensamma du och jag tillsammans.

Om man tror att det finns andra väsen än sådana som man kan se, så kan man börja fundera lite över Busan.
Idag när vi duschade tillsammans tittade Busan ut bakom duschdraperiet, ut i badrummet och utbrister;
--Hej! Är du här?

Eller som i höstas en ruggig kväll när jag och Busan gick till lekplatsen. Det var skymning o bara ett par enstaka lampor som lyste svagt. Parken var helt tom och öde. Gungorna rörde sig lite i vinden och grinden gnisslade när vi öppnade den. Hela stämningen var lite småruggig, och då säger Busan;
-- Titta alla barnen mamma!
- Men här finns ju inga? svarar jag.
-- Jo, titta alla barnen leker!

Mamman är omåttligt stolt som själv lyckats överföra alla kamerabilder till datorn. :-D




Och ett dagsfärskt;

Påväg hemifrån lekplatsen mötte vi en man, eller kanske en farbror, på cykel. Knappt hade vi passerat honom förrän Busan högt och tydligt frågar;
-- Var det där en tomte mamma?

Standardfrågan varje gång Busan tar på sig skorna;
"Mamma är det här rätt fot?"
Men idag kom en mer avancerad form av frågan;
"Mamma, är den här till vänster fot?" (Med höger sko påväg på på höger fot ;-) )