Livet med Lisola

Idag hade mamman och Busan ett stort jobbigt bråk.
Det var högljutt, offentligt, och utmattande. Busan var arg, mamman var argare. Mamman skällde, Busan skrek högre. Det var trasiga strumpbyxor, bitmärke och avdraget hår. På mamman.
Busan skrek "Dumma, dumma dig!" Mamman ville skrika "dumma, dumma dig!".Busan grät av frustration, mamman grät av frustration.
Vi har kommit överens om att vi inte vill göra om det.
Resten av kvällen ägnade vi åt kramar och närhet.

Mamman (försöker) skoja om en maträtt som vi tramsat om hela dagen.
Busan tittar på mamman med uttråkad blick
- Vad du är tråkig mamma!

Vi busar och gosar med varandra,
mamman snuffar på Busans hår
-- Åh, du luktar gott!
- Det gör inte du mamma!

Idag har Busan sjungt;
Jag är inte som andra jag, jag ligger på tårtan och väntar på sängen, för jag är inte som andra jag...

Ibland har mamman och Busan så konstiga konversationer. Som när Busan kom med en Pelle Svanslösbok.
- Titta mamma, lampan är trasig.
Busan pekar på en bild i boken. Den trasiga lampan har ingenting med berättelsen att göra.
-- Ja oj, det är den.
- Men de måste köpa en ny lampa!
-- Ja men de ska de kanske göra.
- Neeej, för de vet inte att lampan är trasig!
Busan börjar snyfta.
-- Jo, men det ser de väl?
- Nä, för de tittar inte åt det hållet!
-- Jodå, det ser de nog annars får de väl ha kvar den trasiga.
-- Jag vill inte att de ska ha en trasig lampaaa!

När mamman hämtar på dagis, tycker Busan absolut att det är dags för fredagsmys.
- Mamma, kan vi inte stanna vid kondoriet och köpa något gott?
Och mamman är inte så svårövertalad. 

Det kröp fram att Lisola hade en hemlis.
En hemlis på dagis. En hemlis för mamman.
För pappan hade fått reda på det, men för mamman ville Lisola inte berätta. Hon stod faktiskt på sig några dagar, men sedan blev det för svårt att hålla sig, och hon ville att mamman skulle gissa. Mamman hade ju redan fått viss info från pappan, så ganska snart kröp sanningen fram.
Lisola hade två nappar på dagis. Då mamman som satt totalt nappförbud på dagis undrade hur de kommit dit berättade Lisola hur hon i smyg stoppat ner dem i sin overallficka och sedan plockat fram dem på dagis och lagt i sin låda inne på avdelningen.
Även om mamman fann det hela ganska gulligt, slugt, planerat och genomtänkt så försvann napparna direkt när vi kom till dagis idag.