Jul
Lisola ligger i sängen och kan alls inte sova. Stora ögon i mörkret och tusen tankar som snurrar.
- Mamma, hur kommer tomten in om dörren är låst och det inte finns någon skorsten?
- Kan tomten prata alla språk i hela världen så att han förstår alla barn?
- Jag har glömt att skriva saker som jag önskar mig på min önskelista!
Trots att Lisola somnar sent, vaknar hon tidigt o förkunnar för alla i huset att nu är det minsann julafton!
Förväntansfull, snubblandes, studsandes ner för trappan för att se om tomten varit och lämnat något i julstrumpan, vänder hon sig hastigt till mamman
- Men mamma, det är inte julklapparna som är det viktigaste på julen, utan att man får vara tillsammans!
Lisola hinner precis avsluta meningen innan hon rusar fram till strumpan och lyckligt sliter upp paket.
Att åka tåg på vintern
Klockan är alldeles för tidigt, ja nästan natten. Vi sitter på ett kallt och mörkt tåg. Vi har just fått reda på att avgången är försenad på grund av avsaknad av ström.
- Men mamma, när kommer strömmingen egentligen?
-- Den kommer nog snart.
- Men, men tänk om vi får vänta jättelänge och vi inte hinner fram till julafton!
Busans underläpp darrar lite.
Men tåget gick så småningom och även om värmen aldrig kom igång ordentligt, så Busan hade overallen på sig hela resan och bistron bjöd på varma drycker, så kom vi allt fram till slut.
Och tack underbara unge, för att du är så fantastiskt duktig, går upp utan gnäll, skuttandes pulsar i snön en alldeles för tidig, kall och mörk morgon.
Jo, mamman ska
-- Jasså? Varför det?
- Men alla måste kunna det.
-- Men man kan ju cykla, åka buss eller tåg också.
- Men mamma,
Lisola tittar allvarligt på mamman
- tänk om fröken i klassen frågar vilka som kan köra bil och alla utom du räcker upp handen...
Pepparkakshus
Pepparkakshus köptes färdiga, "bara" att sätta ihop.
Lisola var dock noga med att vi skulle köpa två stycken, ett som skulle stå och vara fint och ett som skulle ätas. Vilket som blev vilket har dock inte visat sig än.
Pepparkakshusen garnerades med kärlek och massor av strössel.
Rädslan att förlora
- Mamma jag går och kissar.
En kort stund senare.
- Maaaammaaaa koooom!
Mamman springer oroligt in på toaletten
-- Vad?
Lisola står och kikar ner i toaletten
- Tänk om det är något i toaletten!
-- Vaddå? (mamman tänker läskiga djur)
- Jag tittar alltid i toaletten! Tänk om jag tappat något!! Något smått!
Mamman kikar också ner.
-- Vaddå, hade du med dig något in?
- Nej, men tänk OM jag tappat något!
-- Men det finns ju inget där!
Lisola börjar gråta hysteriskt
- Men tänk om jag tappat något! Du får inte spola mamma!
Efter lång förklaring och diskussion, spolar mamman, och Lisola är helt förstörd, hysterisk och gråtande.
- Jag vill aldrig tappa något i toaletten! Jag kommer aldrig få tillbaka det. Tänk om något smått spolas ner!
Morgonen efter stod Lisola där och kikade oroligt igen.
- Mamma, jag tittar alltid i toaletten. Och i handfatet och i duschen också!
Behåring
-- Ja
Busan pekar på sitt öga.
- Men sådana här då?
-- Ögonfransar? Ja, det har dom.
- Men varför har inte flickor skägg då?
Annorlunda pepparkaka.
- Mamma, hur skriver man "tack hej fuck dig"?
-- Va?
- Jag vill skriva det på min pepparkaka.
-- Nej, men det är alldeles för långt, det får inte plats.
Okej, mindre pedagogiskt men...
- Mamma, när XX (för- och efternamn på en kille på dagis) slog mig så jag ramlade på marken så blev jag så ledsen att jag fick gå in med fröken och dricka vatten.
-- Slog han dig?
- Jaaa
- Men varför då?
-- Jag vet inte.
- Men slog du inte tillbaka då?
Busan tittar storögt på mamman
-- Men mamma! Man får inte slåss!
- Nej det får man inte, men man får försvara sig.
