Livet med Lisola

- Mamma, tål du lejon?
Mamman skrattar,
-- Jag vet inte älskling.
- Meeen varför?
-- Jag har aldrig träffat ett lejon så jag vet inte.
- Jag vill ha en gullig liten lejonunge!!

Påväg ut från dagis
-Mamma jag stänger grinden så att inga småknattar smiter ut!
-- Småknattar? Är det sådana som du?
- Ja, jag tror det.

Med stor inlevelse berättar Lisola om nattens dröm. Om hur hon och dagiskompisarna A, M, och N, satt på isflak i kanalen, och hur blocken smälte, men de lyckades rädda sig upp på land, men alla mammor och pappor ramlade i vattnet.
- Men det gjorde inget mamma, för ni kan simma så ni drunknade inte.

- Mamma, alla kommer att dö.
-- Menar du alla människor?
- Ja, och djuren.
-- Ja, så är det, det finns ingen som lever för alltid.
- Jag kommer också dö, när jag har blivit storasyster.
-- Näe du, du ska inte dö på jätte länge, inte förrän du är jättegammal.
- Nej, inte nu, för jag är ju ny.

-- Älskling, ska vi lämna dina nappar till grisarna idag?
- Ja
-- Du får samla ihop alla i en påse då.
- Okej
Och så blev det.

Det finns en ny lek här hemma. Lisola säger;
- Mamma, vi låtsas att du är Frida och jag är mamma, för då är vi systrar, okej?
Så lägger hon huvudet på sned och tittar på mamman.

...åh nej, det här är en påskprinsessa.



Och om någon funderade, så ja, påskprinsessan har själv valt pynt till riset.

Bus har skrapat nosen.