Livet med Lisola

Det blåser i Karlstad.
Friska höstvindar.
När vi cyklar är det svårt att höra så mycket alls förutom vind i öronen.
Mamman hör att Busan pratar där bak, men hör inte vad som sägs.
- Vad sa du?
- Va?
- Jag hör inte vad du säger?
Efter att ha fått upprepa sig flera gånger skriker Busan irriterat,
-- Hoppfallerallanlejen!!

-- Mamma, jag tycker inte om killbaciller!
Busan tittar på mamman med allvarlig blick.
- Men det är ju bara något man säger, det finns ju inte på riktigt.
-- Joho! Killbaciller, killbaciller, killbaciller!!

Konstigt, det är ju de enda baciller som mamman tycker om.

Det var väl inga konstigheter.
Tvärtom ganska kul, och avslappnande(?!)

Lisola har blivit så bra på att säga r, många långa rullande rrrrr blir det.
Mamman som själv inte kunde säga r förrän långt efter skolstart, och som således bodde i ett josa jum, är omåttligt stolt.
Det är så roligt att lyssna på Lisolas tydliga uttal och starka betoning på den nyfunna bokstaven, och mamman har märkt att det är väldigt lätt att ta efter och börja prata likadant.
Så nu förrrr tiden prrratarrr vi med tyliga rrrr härrr hemma.

På kalas hos mormorn.
Busan överlämnar vårt paket.
-- Mormor jag har också ett paket till dig. Det är ett halsband!
- Men Busan! skrattar moster
- Det kan du ju inte säga!
-- Men man får inte ljuga!

-- Mamma, flygande tefat kommer bara på natten.
- Varför tror du det?
-- Jag ser dem!
- Jaha? Vem är det som flyger dem då?
-- Min mamma & pappa!
(ja, inte är det den här mamman och pappan, men...)
-- Jag måste flyga med snart!

Nej gör inte det älskling, inte än, inte än på länge, inte än på en evighet, inte förrän långt, långt, långt efter mamman flugit iväg.

-- Mamma, våran toalett är inte äcklig!
- Nej?
-- Det är bara sådana där andra toaletter som man behöver lägga papper på!
(Jo, mamman är lite rädd för baciller, undviker i möjligaste mån offentliga toaletter, tvättar gärna händerna ofta, älskar desinfektionsservetter och handsprit, och ryser av bacillhistorier)
- Ja, usch ja, offentliga toaletter, sådana som alla kan gå på menar du?
-- Ja på museet och i Mariebergsskogen.

För att inte prata om tågtoaletter. Superryyys.

Men mamman har fostrat sitt barn ganska väl på det området. När vi går in på en toalett säger (och gör) Busan,
-- Jag tar inte i någonting, jag håller bara i dig mamma!

Det roligaste var den gången vi var på ett kalas hos några bekanta, gick in på toaletten, och Busan sa;
- Mamma, jag vill ha papper på toaletten...

Busan sitter bak på cykeln.
Genom cykelskrammel, trafikljud och napp försöker hon berätta något för mammman.
- Älskling jag hör inte vad du säger!
Busan skrattar,
-- Men mamma har du gröt i öronen!?

Kom ihåg att stryka polotröja från höstens inköpslista till Busan...
Inte poppis, tvärtom lite skrik och panikkänslor.

Lisola har börjat uttala vissa ord så roligt. Alla ord som slutar på e betonar hon e:et på, som i hur bokstaven låter, inte som den egentligen låter i ordet.
-- Jag ramlandeee!
-- En lokförareee!
Jag tycker det låter ganska roligt, så jag frågade pappan om han också hört och tänkt på det.
- Ja, men det är ju inte så konstigt, det är ju så du pratar! svarade han.

Gör jag?

- Godnattälskling-sovgott-sesimorgon- älskardig
Liten röst någonstans där nerifrån sängen under täcke, kuddar, napp, snuttis, böcker, mjukdjur, kottar(!), ett par leksaker och filtar.
-- Och jag älskar dig mamma!
Pang, rakt in i hjärtat. Blinka, blinka. Spara stunden, känslan, tanken långt, långt där inne.

Det är väldigt mycket "kan själv" här hemma, helst när det gäller att ta och hälla saker.
Mamman tycker att det är helt okej, att man får försöka, och faktiskt träna på att klara själv.
Visst, mamman står beredd bredvid med papper i högsta hugg, och allt som oftast måste det användas, men det gör ju ingenting.
När Busan häromdagen skulle hälla upp yoghurt mumlade hon för sig själv;
- Hoppas att det går bra den här gången...

På jobbet möts mamman av suckar och klagomål över vädret. Hon förstår inte riktigt. Visst  är hon blöt om fötterna, och regnstället har inte riktigt hållt vad det lovat i form av skydd.
Men mammans morgon har bestått av prinsar och prinsessor, eldsprutande drakar som vi mutade med godis och flög på till dagis.
Att det regnar, öser ner, blåser mindre storm, att vi på en gammal skruttcykel cyklar genom hela stan för att komma till dagis och mamman sedan tillbaka genom hela stan för att komma till jobbet, spelar mindre roll när man har en glad liten Busa bak, som sjunger egenpåhittade sånger och hejar på mamman i uppförsbackarna.

You're my sunshine on a rainy day.